Acceptera..

Är det fler än jag som faktiskt har tänkt på hur sjukt dåliga svenskar är på att acceptera varandra som de faktiskt är? Och hur mycket skit snack som blir istället för att bara säga vad man tycker direkt. Det är egentligen så sjukt skönt att säga till människor vad man känner och vad man tycker direkt, det blir som en börda som släpper ibland( självklart beroende på vad det gäller), jag vet dock själv hur otroligt svårt det kan vara att säga vad man tycker eftersom man inte vill såra någon, inte ens sin värsta fiende(tror dock inte jag har så många sådana). Sanningen är dock den man alltid mår bäst av att både höra och uttala skulle jag tro, så egentligen förstår jag inte varför man fungerar som man gör. Jag vet inte hur det är i andra religioner och sådär, men jag har absolut fått en uppfattning om att svenskar är av det avundsjuka slaget medans typ turker osv alltid är happy och har så lätt för varandra? Har jag helt fel? :S

Man måste ju få vara hur olika varandra som helst egentligen, finns ingenting som gör någon till en bättre/sämre människa än någon annan för det..Sen att alla människor inte går ihop är en annan sak, men ärligheten..