Vet inte hur jag ska gå vidare..

Slutar inte gråta, kan inte sluta tänka och kan inte sluta sakna.. det här är den sjukaste känslan jag någonsin varit med om, och jag kan inte hantera den överhuvudtaget. Har kommit på mig själv flera gånger med att bara sitta och stirra rakt fram på ingenting. Det är egentligen inte synd om mig överhuvudtaget, men jag klarar inte av det här, det var alldeles för mycket för mig själv. Och det är så tomt att jag inte orkar bry mig om något annat heller, allra minst mig själv.