Hattande hit och dit funkar inte i längden, dock är detta något jag är expert på TYVÄRR. Historian tog jag slut på ikväll iallafall. Känns jobbigt än sålänge, för jag är känslig mot att såra, och jag ångrar mig alltid efter att jag tagit beslut. Men jag måste stå fast nu, trots känslorna inom mig som bara svallar. Jag är inte i rätt stadie för att ha någon annans liv också att tänka på, jag tror jag behöver space för mig själv ett tag. Det känns ensamt när man har börjat vänja sig vid att ha någon som ändå finns där, och nu känns det bortspunget ungefär. Det kommer kännas bättre, jag behöver bara vänja mig vid tanken igen.
Det är faktikst sjukt vad människor klarar av egentligen. Endel råkar ut för tragedi efter tragedi och står ändå stadigt på benen. Jag beundrar dessa människor endel faktiskt. Jämförelsevis så känner man sig som världens klenaste människa. Livet är minst sagt en bergochdal bana, saker händer och sker när man minst anar det.
Den här helgen har minst sagt varit händelserik, fredagkvällens händelse, gårdagens händelse och dagens självklart dök det upp en sådan också.
Men men, får vell ge den nya veckan en chans till förbättring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar